Att komma rätt när man beräknar kvävebehovet har stor betydelse för skördeutfall, kväveeffektivitet och ekonomi. Optimal kvävegiva på våren till höstraps kan beräknas med hjälp av kväveupptaget på hösten, en uppskattning av markens kväveleverans och förväntad skördenivå.
Tjugosju höstrapsförsök utförda 2011-2016 visade att höstrapsens kväveupptag på hösten har stor betydelse för hur mycket man ska gödsla på våren. Gödslingsmodellen som tagits fram visar att optimal kvävegiva på våren till höstraps kan beräknas genom att bestämma tre faktorer:
Kväveupptaget på hösten kan bestämmas genom "klippmetoden" vilket innebär att man klipper och väger rapsen inom en kvadratmeter på tre till fem platser inom fältet. Om man muliplicerar vikten i kilo med 56 får man kväveupptaget i kg N/ha. Kväveupptaget kan också mätas med en hand- eller traktorburen Yara N-sensor.
Förväntad mineralisering dvs markens kväveleverans under vår-sommar måste man uppskatta utifrån platsens mullhalt, förfrukt och eventuella nollrutor från tidigare år. I försöken var markens kväveleverans 23 kg N/ha i medeltal på gårdar utan stallgödsel och variationen var 0-58 kgN/ha). På gårdar med stallgödsel var kväveleveransen 59 kg N/ha i medeltal och varierade mellan 9 och 126 kg N/ha (Se länk till Rapsmästarseminariet). I beräkningsverktygen måste man lägga in om man har låg, medel eller hög kväveleverans.
Skördenivån kan uppskattas från tidigare skördar helst på samma fält.
Verktyg för att beräkna kväveinnehållet på senhösten och optimal kvävegiva på våren finns på Svensk raps (Kvävevågen) och Greppas hemsidor (Höstrapssnurran), se länkar till höger. På båda hemsidorna används modellen med tre faktorer för optimumberäkning.
Modellen togs fram i ett forskningsprojekt vid Sveriges lantbruksuniversitet finansierat av Stiftelsen Lantbruksforskning och Stiftelsen Svensk Oljeväxtodling.